Go Big Red!
Idag var jag på Nebraskas footballslag The Cornhuskers match. Det va ascoolt, hela publiken på över 90 000 var ett hav av rött, alla skrek tillsammans med Nebraskas cheerleaders, paradbandet stod och spelade så fort det var en paus i spelet, musiken dunkade ur högtalarna och laget var taggade till tusen. Det var skitkul att titta på proffesionell football, även om jag fortfarande inte förstår alla regler och sånt haha!
Det var EF som hade fixat ihop alla utbytesstudenter i området så att vi skulle få träffas igen, innan matchen hade vi en "tailgate" vilket är väldigt vanligt här i USA, ett typ mingel med mat och fika på en pakeringsplats i närheten av arenan innan man går till stadion tillsammans.
Jag var där med Karena, Kili och Grant från min familj, men när vi väl var är träffade vi också på Lorenzo, en utbytesstudent från Italien som precis blev flyttad hit till Wilber i veckan för att han inte kom överrens med sin föredetta värdfamilj. Han är väldigt trevlig, och det är faktiskt rätt skönt att ha någon att prata med i skolan som också är från någon annanstans.
Matchen var iallafall jättekul, och jag tycker verkligen om amerikansk fotboll och att det är en så stor grej här!
På kvällen var det uttagning till skolans teater-uppsättning i år, som jag, Karena och Cortney tänkte va med i alla 3. Så vi åkte upp till skolan och spenderade 4 timmar av lördagskvällen där, men det var det värt! Det var faktiskt väldigt kul, och jag tror att vi kommer ha väldigt roligt tillsammans allihopa. Dock blir mitt schema ännu tightare med en till aktivitet som tar up tid. Drama-gruppen övar måndagar, tisdagar, torsdagar och fredagar varje vecka efter volleybollen, från klockan 7 till 10. Plus lördagar mellan 9 och 12 på förmiddagen. Det blir inte så mycket fritid för mig, men jag tycker det är kul. Jag lär ju känna alla kompisar bättre och känner mig verkligen delaktig i staden. Det är liksom runt skolan allt händer här, och jag börjar känna mig mer och mer hemma i skolan. På tisdagar och torsdagar kommer jag alltså börja vara i skolan från 7:20 på morgonen (eftersom show-kören övar då) ända till 10:00 på kvällen då drama repetitionerna slutar. Vi kommer antagligen köra hem och äta något snabbt eller köpa med mat från Subway mellan volleyboll-träningarna och drama-repetitionerna, men annars kommer verkligen hela mina veckodagar spenderas i skolan. Och det känns faktiskt bra just nu!
Annars har den här veckan rullat på som vanligt, börjar verkligen komma in i rutinerna nu, och veckorna bara flyter på.
Igår hade killarna football game igen som vi åkte och kollade på, dom krossade det andra laget totalt så det var kul! Dock var inte jag och Cortney så värst taggade för vi var sjukt trötta och kalla och ville inte åka till matchen egentligen utan blev övertalade. Men det var ändå roligt att se dom spela!
I onsdags käkade jag middag på Pizza Hut efter träningen med Cortney och två andra seniors från skolan; Emilye (ja, hon stavar konstigt) och Haley. Det var mysigt, och jag kom fram till att det är Seniors på skolan som jag faktiskt vill vara med och trivs bra med. Dock har jag nästan bara lektioner med Juniors, så det är lite synd. Ska prata med skolans studievägledare och se om jag kan byta några lektioner, annars får jag stå ut till jullovet då man får göra om sitt schema till nästa termin!
På torsdagen var det första matcherna för volleyboll-laget, vilket var kul. Jag spelade inte särskilt mycket och nuddade bollen ännu mindre, men det kändes faktiskt helt okej! Jag trodde jag skulle göra fel hela tiden och
förstöra för resten av laget, men det gick ändå ganska bra för mig, även om laget förlorade. Så det var kul!
Dock var inte det det största som hände för mig den kvällen. Vi spelade nämligen mot Hendersons (en annan liten stad ungefär en timme härifrån) volleyboll-lag, och Emmy är utbytesstudent i Henderson så hon var där! Det var så himla underbart att träffa henne, har ju inte träffat henne sedan vi sade hejdå i Sverige för typ 2 månader sedan, och det var en sådan sjuk grej att se henne där - i min skola. Det kändes som två helt olika världar; mitt lag och skolan och allt annat var liksom mitt amerikanska liv - allt det nya sedan jag kom hit - och så är Emmy, en nära vän från Sverige där mitt i allting! Det blev en sådan stark kontrast!
När vi såg varandra sprang vi mot varandra och möttes i en kram, och båda började gråta. Mina händer började typ skakade, och jag var helt borta av alla känslor när mitt lag sedan började värma upp. Konstigt men härligt ögonblick, och det var så episkt att träffa Emmy igen! Att träffa någon hemifrån, som känner mig så bra, och också har upplevt en massa saker som en utbytesstudent var superskönt, även om vi knappt hann prata. Att faktiskt vara där med henne och krama henne var helt otroligt. Längtar tills nästa gång vi ses!
<3
Det har inte hänt så mycket mer här borta, så har inte så mycket mer att skriva nu.
Hoppas ni har det bra där hemma!
<3<3<3