Skidor i Colorado

Helgen i Colorado var väldigt bra. Att åka skidor gick faktiskt bättre än jag trodde, även om jag inte har åkt på flera år så sitter det liksom i bakhuvudet, och det kändes naturligt att åka igen. Som att börja cykla igen efter en lång vinter ungefär! Ramlade inte en enda gång (stolt).
Kyrkgruppen bestod av runt 20 personer, varav kanske 8 var från Wilber. Jag umgicks mest med Sheyenne, en kille från Crete som hette Tim, och en annan utbytesstudent som hette Stephan och var från Tyskland. Dom två var så himla roliga, och jag skrattade mer än jag gjort på länge haha. Jag spenderade rätt mycket tid med pappa Jay också såklart eftersom han var med, och vi två var på ungefär samma nivå i själva skidåkningen så vi åkte väldigt mycket tillsammans. Vi hjälpte även många andra i gruppen som aldrig åkt förut, så vi lekte lite lärare liksom. 
Berget vi åkte på kallades Copper Mountain och var lagom stort för 2 dagars åkning. Vi bodde på ett hotell runt en kvart från backarna, så vi åkte i vår buss till och från berget varje dag. Stället vi var på i Colorado hette Dillon, och det såg typ ut som norra Sverige med alla snötäckta berg! Det var faktiskt väldigt fint. 
Annars gjorde vi inte så mycket, vi hade gudstjänst varje morgon (jag och Jay satt längst bak varje gång och deltog inte eftersom han är metodist, inte katolik - och jag som inte tillhör någon kyrka), vi badade i hotellets pool, gick ut och åt middag varje kväll, och spelade kort med killarna på hotellrummet. 
Och sedan i måndags åkte vi hem igen, 9 till timmar på bussen. Vi kom hem måndag kväll runt klockan 7, och då gick vi hem och packade upp och så.
 
 
I tisdags var jag tillbaks i skolan igen, dock lämnade vi under eftermiddagen för vårt andra track meet! Den här gången var det i Sutton, som ligger ungefär en och en halv timme bort. Vi alla hoppades lite på att det skulle vara inställt, för det var kallt och regningt ute. Men det blev det inte, så efter bussresan dit började vi värma upp och förbereda oss. Som tur var kändes mina benhinnor helt okej, dock sträckte jag baksidan av låret när vi sprang i kylan. 
I alla fall så gjorde jag längdhopp, 100 meter häck och 100 meter sprint, och var lika nervös den här gången som förra. Blev inte särskilt nöjd med min insats i någon av grenarna, men jag kom ändå på 5e plats i längdhopp och 4e plats i häcklöpningen, så jag var ju inte direkt dålig. Men jag är ju som jag är, och kan inte riktigt vara nöjd med mig själv om jag inte vinner och gör allt perfekt...
Fast allt som allt vann vi med över 40 poäng över de andra lagen, så vi fortsätter krossa! Känns väldigt kul faktiskt. 
Nästa tävling är på tisdag, och den här gången är det här på hemmaplan, på vår skola! Är fett taggad, men också nervös eftersom vi alla måste prestera så bra vi bara kan när det är vi som håller i det. Har fortfarande rätt mycket att jobba på i alla mina grenar, så hoppas på att träningarna går bra resten av den här veckan så jag känner mig väl förberedd.
Slänger in en till av de här flummiga bilderna på mitt lag, bara för att jag gillar dom så himla mycket <3
 
Idag hade jag vanlig skoldag, träning med laget i kylan (har gått från 25 grader och sol till 3 grader och regn??? Nebraska säger jag bara...), fick ett peptalk av huvudcoachen mr. Penner (världens bästa är han) om hur jag är alldeles för hård på mig själv och borde vara nöjdare med min utveckling med tanke på att jag aldrig har gjort friidrott förut, whirlpoolat mina benhinnor, och sedan ätit middag på restuarangen Legends i Clatonia med Cortney, Jay, Kili, morbror Cruz, mormor Allison och morfar papa Steve.
 
 
Och idag är det exakt 2 månader tills jag lämnar Nebraska. Känns ju helt galet på så många sätt, orkar typ inte ens tänka på det pga av alla känslor.
Knas.

Track & Field

Livet i Wilber kretsar nu helt kring track, alltså friidrott. Vi hade vårt första meet (tävling) idag, så hela veckan har gått ut på att träna och förbereda oss inför idag. Träningarna har väl gått helt okej för mig, och jag tycker fortfarande det är jättekul! Track känns som något jag faktiskt kan bli bra i - till skillnad från både volleyboll och basket haha. 
I alla fall så fick jag benhinneinflammation under tisdagen/onsdagen, och det gjorde ju allt mycket svårare såklart. Jag hade ont i benhinnorna ett tag för kanske nåt år sedan, men det har aldrig varit såhär illa... det gör riktigt, riktigt ont, men smärtan kan man alltid kämpa sig igenom. Det som är värst för mig är att jag liksom inte kan stödja mig på benen. Dom känns så himla svaga, och kroppen säger helt emot när jag försöker springa, och mina hälar sätts nästan automatiskt ner så att det tar stopp.
Den här veckan har därför varit väldigt jobbig, då jag inte kunnat springa så snabbt jag vill alls, inte kunnat hoppa längdhopp ordentligt, och bara fått hålla in tårarna av smärta och frustration. Det är så svårt att hitta en balans också, eftersom vi hade tävling idag så ville jag ju verkligen öva på mina grenar och min teknik så att jag skulle göra bra ifrån mig idag, men samtidigt ville alla mina tränare att jag inte skulle träna för hårt så att mina benhinnor skulle bli värre. 
I alla fall så har jag suttit och masserat benen med isbitar varje kväll för att göra det bättre, och igår efter träningen stannade jag, Haylee, Wendi och Austin i skolan och gjorde en whirlpool (typ som en liten bubbelpool fast med iskallt vatten som man står i i typ en kvart). Det hjälpte faktiskt, men det finns inte så himla mycket att göra när det är just benhinnorna. 
Whirlpooling med Haylee och Wendi
 
Sedan var det fredag, och oj vad nervös jag var! Brukar aldrig bli nervös inför saker, aldrig inför fotbollsmatcher, musikframträdanden eller redovisningar i skolan. Men det är ju för att jag vet att jag kan göra dom sakerna utan problem.
Friidrott är något jag aldrig har gjort förut, och bara haft träningar i 2 veckor. Jag kände mig så inte redo för tävling så snart, och jag kunde inte sluta tänka på det. Började vara nervös igår kväll, och idag innan vi lämnade skolan gick jag runt och var livrädd av bara tanken på att sätta mig i bussen och åka in till Lincoln där tävlingen var. 
Men, till slut var jag där, i mitt gröna tävlingsställ, och värmde upp i solen med mitt lag. Mitt hjärta bultade så hårt och jag försökte ta djupa andetag för att lugna ner mig. Som tur var kändes mina benhinnor helt okej - med hjälp av alvedon, tigerbalsam, en långsam uppvärmning, massa stretchande, och en mental inställning på att de liksom inte fick göra ont. 
 
I alla fall så gjorde jag längdhopp först, vilket inte gick så bra. På grund av min skada har jag inte kunnat hoppa ordentligt sen i tisdags, och min utmätta markering där jag brukar börja springa var helt fel. Mina första 3 hopp var övertramp, fastän jag backade rätt mycket bakåt mellan varje försök. Så för att vara säker att jag åtminstone fick ett giltigt hopp backade jag ännu mer på det sista försöket, och var då nästan ett helt steg bakom brädan. Det var ändå ett ganska bra hopp, men eftersom jag var så långt ifrån så var det ju mycket sämre än jag egentligen skulle fått. Jag var väldigt arg och frusterad, och kunde inte låta bli att gråta lite av ilska, även om mina tränare och lagkamrater lugnade mig. Och egentligen är det inget konstigt, jag har ju aldrig hoppat längdhopp förut, men jag var så sjukt irriterad bara. 
I alla fall så gick vi sedan runt och kollade på när alla andra gjorde sina grenar fram tills det var dags för häcklöpningen. Det här var dock ingen vanlig tävling utan "relays" vilket betyder att alla individuella insatser sätts ihop till ett gemensamt lagresultat för varje gren. Så för häck var vi 4 tjejer som sprang. När den innan dig korsar en viss linje får man börja; en stafett kanske man kan kalla det. Distanserna var också annorlunda, det första loppet var 60 meter och det andra var 120. Jag var supernervös ända fram tills Haylee som sprnag innan mig var några steg ifrån linjen. Då bara rann det av mig, och jag var helt inne i loppet och att pusha min kropp så mycket jag kunde.
Och det gick riktigt bra på båda loppen! Vi vann båda två, och jag gjorde faktiskt riktigt bra ifrån mig. Jag passerade två andra tjejer, och det var så motiverande när man hör hela läktaren jubla och alla tjejer, killar och tränare från mitt lag stå och skrika från sidan. Kändes så himla bra att prestera efter hur dåligt det hade gått på längdhoppet, och när alla tränare och lagkamrater kommer fram efteråt och säger hur bra jag var och hur stolta dom är kan man ju inte låta bli att vara nöjd med sin egen insats! 
Men det var ju inte bara jag såklart, utan alla vi 4 som sprang tillsammans som gjorde det, och jag var så stolt!
Jag och Haylee efter vinsten på häcklöpningen
 
Allt som allt under dagen krossade vi de andra lagen i nästan alla grenar, och vi kom på första plats när alla poäng räknades ihop i slutet av dagen.
Så ett riktigt bra första meet för vårt lag! Nästa tävling är på tisdag, så då ska jag få min revansch på längdhopp haha.
 
Just det, kan ju nämna att det var runt 25 grader hela dagen, så vi alla blev sådär fint solbrända :))))
 
 
 
Annars vet jag inte riktigt vad jag kan säga om denna vecka. Den har känts rätt seg och jobbig, men vädret har ändå gjort alla lite gladare! 
 
 
I måndags hade jag och Shey vår speech tävling. Det gick väl rätt bra, fast vi gick inte vidare till finalerna. Men men, det var kul ändå! 
 
Jag gick också emot cirka alla mina principer och solade solarium en kväll med Shey, kändes superkonstigt. Men man måste väl testa någon gång liskom,  plus att det nog är bra för min hud att få en grundbränna innan våren och sommaren drar igång på riktigt här eftersom solen är så stark.
 
Det har som sagt varit fint väder hela veckan, så jag har börjat cykla eller gå till och från skolan igen, vilket känns bra. Det är nåt speciellt med att gå på grusvägen bland fälten i shorts och t-shirt efter en hård friidrottsträning i solen och värmen, och lyssna på härlig musik och bara le för sig själv. Det händer inte så ofta; men ibland så bara inser jag helt plötsligt hur knäppt det är att jag faktiskt är här i Wilber, Nebraska på ett utbytesår. Kommer sakna det och den speciella känslan jag får när jag tänker på det väldigt mycket faktiskt!
 
 
 
Just nu sitter jag på en buss med runt 20 andra, och vi ska åka till några berg i Colorado och åka skidor över helgen! Den katolska kyrkan som Karena är med i planerar den här resan, och då valde jag och Jay att följa med. Ska faktiskt bli väldigt kul, även om jag inte har åkt skidor på typ 5 år haha. Hoppas att jag kommer ihåg hur man gör när vi väl är i backen ;)

Sommar i mars

Hej allihopa! Sorry för dålig uppdatering den här veckan, har inte riktigt haft tid att blogga. 
 
Till att börja med har det varit riktigt varmt hela veckan - över 20 grader hela tiden! Under friidrottsträningarna har det varit runt 25/27 grader ute, så det är verkligen som svensk sommar här nu. Det har såklart varit riktigt jobbigt att springa när det så varmt, seciellt för mig eftersom min kropp inte alls är van vid så varma temperaturer. 
 
Men annars har träningarna gått bra, jag tränar 100 meter sprint, 100 meter häck, och längdhopp. Tycker faktiskt det är jättekul, även om det är rätt frusterande med typ längdhopp eftersom jag aldrig har gjort det förut och därför inte har särskilt bra teknik. Men det kommer väl haha, har ju bara tränat friidrott i två veckor.
 
 
Förra helgen var jag ju i Louisville hos världens bästa Sara, och det var supermysigt! Vi hängde mest hemma i deras hus och myste och umgicks med hennes familj, men vi tog också en lång promenad i hennes lilla stad. Det var jättefint väder den dagen, så vi gick och köpte glass som vi satt och åt på en brygga vid en sjö som fanns där. Det var så varmt att vi blev solbrända haha! 
I alla fall så hade jag det väldigt bra, och det var så skönt att vara med henne igen <3
 
 
I tisdags hade vi tävlnig med show-kören, så vi var i Hastings hela dagen och sjöng och tittade på andra skolor när dom uppträdde. Det var kul, och vi kom på fjärde plats!
Med Dayton, Becky och Shey
 
 
 
Onsdag och torsdag hände inte så mycket, jag hade skola och friidrottsträning.
Efter träningen i onsdags stannade jag kvar på den amerikanska fotbollsplanen på skolan och spelade fotboll med Jay. Det var askul, men jag insåg hur extremt mycket jag saknar det och mitt lag, och hur mycket jag tappat under den här tiden jag inte har spelat. Men det var skönt att få spela lite igen!
I torsdags hängde jag med Shey på subway när hon jobbade och övade på vår pjäs vi har med skolans speech team.
 
 
Igår, fredag, åkte jag med Kili till Lincoln och till UNL -  University of Nebraska, Lincoln. Det är det college som hela Lincoln kretsar kring, det där the Cornhuskers (hela statens abolut största football lag) spelar. Vi va på ett så kallat "college visit", då man får en rundtur på campus och lyssnar på massa olika personer som håller presentationer och pratar om varför man ska välja UNL. Det var faktiskt jättebra, och jag älskade campus! 
Jag har ju två år kvar av gymnasiet i Sverige när jag kommer hem eftersom det här året inte räknas för mig, och det är ju verkligen inte säkert nu vad jag vill göra efter jag har tagit studenten. Men om jag känner för att gå på college i USA så kommer jag lätt åka tillbaks hit till Nebraska och gå på UNL och spela fotboll!
När jag kom hem skypade jag med mamma och pappa rätt länge, och efteråt hängde jag hemma hos Shey och övade på vår pjäs igen.
Bilder på campus och sedan på mig och en av the Cornhuskers maskotar; Lil Red
 

Idag har jag varit hemma och tagit det lugnt, pratat med Austin i typ 3 timmar och gått på en promenad som vanligt också. Snart ska jag dock gå ut och möta Becky och spendera kvällen hos henne! Ska bli mys!

Mitt år som utbytesstudent i USA. Välkommen!

RSS 2.0