Helgen i Colorado var väldigt bra. Att åka skidor gick faktiskt bättre än jag trodde, även om jag inte har åkt på flera år så sitter det liksom i bakhuvudet, och det kändes naturligt att åka igen. Som att börja cykla igen efter en lång vinter ungefär! Ramlade inte en enda gång (stolt).

Kyrkgruppen bestod av runt 20 personer, varav kanske 8 var från Wilber. Jag umgicks mest med Sheyenne, en kille från Crete som hette Tim, och en annan utbytesstudent som hette Stephan och var från Tyskland. Dom två var så himla roliga, och jag skrattade mer än jag gjort på länge haha. Jag spenderade rätt mycket tid med pappa Jay också såklart eftersom han var med, och vi två var på ungefär samma nivå i själva skidåkningen så vi åkte väldigt mycket tillsammans. Vi hjälpte även många andra i gruppen som aldrig åkt förut, så vi lekte lite lärare liksom. 

Berget vi åkte på kallades Copper Mountain och var lagom stort för 2 dagars åkning. Vi bodde på ett hotell runt en kvart från backarna, så vi åkte i vår buss till och från berget varje dag. Stället vi var på i Colorado hette Dillon, och det såg typ ut som norra Sverige med alla snötäckta berg! Det var faktiskt väldigt fint. 

Annars gjorde vi inte så mycket, vi hade gudstjänst varje morgon (jag och Jay satt längst bak varje gång och deltog inte eftersom han är metodist, inte katolik - och jag som inte tillhör någon kyrka), vi badade i hotellets pool, gick ut och åt middag varje kväll, och spelade kort med killarna på hotellrummet. 

Och sedan i måndags åkte vi hem igen, 9 till timmar på bussen. Vi kom hem måndag kväll runt klockan 7, och då gick vi hem och packade upp och så.

 

 

I tisdags var jag tillbaks i skolan igen, dock lämnade vi under eftermiddagen för vårt andra track meet! Den här gången var det i Sutton, som ligger ungefär en och en halv timme bort. Vi alla hoppades lite på att det skulle vara inställt, för det var kallt och regningt ute. Men det blev det inte, så efter bussresan dit började vi värma upp och förbereda oss. Som tur var kändes mina benhinnor helt okej, dock sträckte jag baksidan av låret när vi sprang i kylan. 

I alla fall så gjorde jag längdhopp, 100 meter häck och 100 meter sprint, och var lika nervös den här gången som förra. Blev inte särskilt nöjd med min insats i någon av grenarna, men jag kom ändå på 5e plats i längdhopp och 4e plats i häcklöpningen, så jag var ju inte direkt dålig. Men jag är ju som jag är, och kan inte riktigt vara nöjd med mig själv om jag inte vinner och gör allt perfekt...

Fast allt som allt vann vi med över 40 poäng över de andra lagen, så vi fortsätter krossa! Känns väldigt kul faktiskt. 

Nästa tävling är på tisdag, och den här gången är det här på hemmaplan, på vår skola! Är fett taggad, men också nervös eftersom vi alla måste prestera så bra vi bara kan när det är vi som håller i det. Har fortfarande rätt mycket att jobba på i alla mina grenar, så hoppas på att träningarna går bra resten av den här veckan så jag känner mig väl förberedd.

 

Idag hade jag vanlig skoldag, träning med laget i kylan (har gått från 25 grader och sol till 3 grader och regn??? Nebraska säger jag bara...), fick ett peptalk av huvudcoachen mr. Penner (världens bästa är han) om hur jag är alldeles för hård på mig själv och borde vara nöjdare med min utveckling med tanke på att jag aldrig har gjort friidrott förut, whirlpoolat mina benhinnor, och sedan ätit middag på restuarangen Legends i Clatonia med Cortney, Jay, Kili, morbror Cruz, mormor Allison och morfar papa Steve.

 

 

Och idag är det exakt 2 månader tills jag lämnar Nebraska. Känns ju helt galet på så många sätt, orkar typ inte ens tänka på det pga av alla känslor.

Knas.