Nu sitter jag här hemma i Mälarhöjden igen. Förstår ni hur galet? Det känns heeeelt sjukt, kan verkligen inte fatta att jag är hemma igen. Det är liksom omöjligt att greppa att jag faktiskt går runt här i mitt hus, sover i min egen säng, och har ett vanligt sommarlov framför mig med min familj och alla mina underbara kompisar. 

Eller det är snarare omöjligt att greppa at jag har varit borta så länge! För allting känns ju som vanligt här hemma, allt är sig likt. Har jag verkligen varit borta sedan juli förra året?! Eller var allt bara en dröm?

 

På ett sätt känns det jätteskönt att vara tillbaks i Sverige; det är som om någonting inom mig som har saknats under det här året föll på plats igen när jag träffade alla vänner och släktingar. Det känns liksom rätt igen. Och nu när jag varit borta från allt så länge uppskattar jag verkligen hur fint Stockholm och Mälarhöjden är, och hur extremt glad jag är att det här är mitt hem.

Men såklart känns det också superkonsigt och jobbigt att vara så långt ifrån mitt andra hem. En del av mig är ju kvar där borta i Nebraska. Det känns så tomt att inte prata med Cortney varje dag, retas med Jay eller gosa med Moe. Det stinger till lite i hjärtat varje gång jag kollar på bilder med familjen eller från skolan i Wilber. Men samtidigt finns det ju internet, och jag kan skriva till alla när jag saknar dom lite extra, vilket är superskönt. Och jag vet att de alltid kommer finnas där, att jag kommer träffa dom igen när jag åker tillbaks och hälsar på. 

 

Men nu är mitt utbytesår över, och även om det har gått väldigt mycket upp och ner genom hela året, så har det verkligen varit det bästa året i mitt liv. Det här är något jag alltid kommer bära med mig, och jag är så himla glad att jag gjorde det här. Min tacksamhet för min familj och alla mina vänner i Wilber går inte att uttrycka med ord. Men jag vill också tacka er här hemma som har hjälpt mig under hela tiden jag var borta. Bara att veta att ni alla har stöttat mig här hemifrån har gjort det mycket lättare för mig att klara mig igenom det!

 

Och tack alla ni som har följt mig här på bloggen och orkat läsa alla långa inlägg om vad jag gjort och mina känslor! Nu när det är slut kommer jag inte längre skriva här, men den kommer alltid finnas kvar för mig (och alla som vill) att kolla tillbaks på.  

 

Nu ska jag börja mitt sommarlov, som förhoppningsvis kommer vara helt fantastiskt, och sedan börja med ett nytt kapitel av mitt liv.