Leaving

Hej alla! Dags att uppdatera er lite kanske? Har så mycket att skriva och har ju inte så bra tillgång till internet nu när vi är och reser, så tänker dela upp det i två delar, börjar med mina sista dagar i Nebraska.
 
Såååå för att börja med avslutade vi vår lilla 3-dagars trip till South Dakota på tisdagen. Vi satt i bilen mestadels av dagen, stannade på några ställen på vägen och åkte genom prärien och så.
Vi kom hem till Wilber vid midnatt natten till onsdag, och jag kom hem till Cortney som satt och väntade på att jag skulle komma hem uppe i vårt loft där vi delade rum på slutet. Var så himla mysigt, vi låg sen och pratade länge innan vi somnade. Det var vår näst sista natt tillsammans uppe i vårt loft, och min näst sista natt i huset, och det kändes på nåt sätt. Även om ingen av oss sa nåt om det så märktes det liksom. 
 
På onsdagen käkade jag lunch på Legends i Clatonia med Sheyenne, sista gången jag träffade henne. Saknar henne redan! 
 
På kvällen var det middag hos papa Steve och mormor Allison med en del av släkten, och det var sista gången jag träffade de flesta släktingarna.
På torsdagen blev det lunch på Legends igen, den här gången med mamma, pappa, Arvid, Kili, Karena och lillkusinen Mila. 
 
Men annars gick hela onsdagen och torsdagen åt till att gå igenom alla mina saker; slänga allt jag kan leva utan, rensa ut de kläder som kunde ges till second hand, trycka ner allt jag kunde i stora lådor som vi skickade hem med posten, och packa ner det som var kvar i min resväska. Det var rätt emotionellt för mig att packa, kändes så sorgligt att lägga ner och skicka hem alla mina ägodelar som kommer vara hemma i Mälarhöjden nästa gång jag ser dom! 
Men efter att ha skickat 5 stora, fullproppade lådor och tömt mitt och Cortneys loft på alla mina grejer, var vi äntligen klara. Allt jag hade kvar var en enda resväska och en ryggsäck. Kändes helt sjukt!
 
Torsdag kväll drog vi iväg mot Omaha där det statliga mästerskapet i friidrott skulle hållas. Att lämna Wilber och mitt hus som varit mitt hem det senaste året kändes jättekonstigt, men jag var ändå rätt lugn eftersom det var helt omöjligt att greppa att det var sista gången jag skulle se Wilber tills nästa gång jag reser till USA.
 
I alla fall så stannade vi till på Jays föräldrars bondgård ute på landet typ 10 minuter från Wilber. Det var så att jag kunde få träffa dom och kusin Max som var där en sista gång, och så att min familj fick se gården och majsfälten Jay äger och odlar på.
 
Sedan körde vi då upp till Omaha, Nebraskas största stad som ligger drygt en och en halv timme från Wilber. Väl där bodde vi på samma hotell som de i mitt friidrottslag som hade kvalificerat till Nebraska State Track, alltså tävlingen för alla de bästa friidrottarna i hela staten. Typ som junior-SM i Sverige. Det var typ 13 som kvalificerade från mitt lag, en av dom Cortney! Både i 100 meter häck och i 4x400 meter stafett som hon är med och springer. 
I alla fall så kom vi till hotellet och märkte att vårt rum inte hade tillräckligt med sovplatser till 4 personer, så jag fick istället sova i Corts rum med henne och Bailey och Logan från laget. Det var jättekul, för även om jag inte var en del av laget och hade kvalificerat till nåt fick jag ändå umgås med alla hela tiden på rummet liksom!! Det var supermysigt! 
 
State Track höll på i 2 dagar, och vi var där och kolla båda dagarna och gick runt och hejade på de från Wilber. Tjejernas 400 meter stafett gjorde jättebra ifrån sig, de kom på 4e plats och slog skolrekordet med flera sekunder! Var så himla stolt över dom, och speciellt över Cortney såklart <3 
Träffade även Sara och satt och pratade med henne en stund. Nästa gång vi ses kommer vi vara hemma i Mälarhöjden igen!!
När det inte var några av våra som tävlade gick vi runt på staden i Omaha och käkade middag och så med båda mina familjer. 
Efter andra och sista dagen åkte hela laget och åt på Applebee's, och vi åkte med och åt med dom.
 
Sen kom det jobbiga. Jag gick typ runt och var nervös hela dagen, för visste att efter friidrotten var slut så skulle alla åka hem till Wilber igen medans jag, mamma, pappa och Arvid skulle stanna kvar i Omaha tills måndag då vi skulle ta vårt flyg till LA. 
Så efter en jättemysig sista middag med mina älskade lagkamrater och vänner, var det dags att säga hejdå. Det var på riktigt det konstigaste och jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Även om det inte gick att greppa att det faktiskt var slut, att det var hejdå på riktigt, så kände jag mig helt tom. Det här va liksom mina närmaste vänner, mina fina tränare, alla underbara människor som har funnits där under det här året och varit en del av det bästa året i mitt liv. Att krama Cortney för vilket jag visste var den sista gången var så jävla sjukt. Ville inte släppa. Och att sedan se på när alla hoppade in i bilarna och åkte iväg hem mot Wilber medans jag satte mig i en annan bil och åkte till vårt hotell, kändes så fel bara. Och såklart var det inte slut där, för efter att ha lyft ut alla våra resväskor ur bilen kom ett lika jobbigt farväl som det med Cort; Kili och Jay. Mina föräldrar. Kan inte ens förklara, vi bara grät och grät och kramades och grät. Det var hemskt!
Det är de som har tagit in mig i deras familj, de som har öppnat sitt hem för mig, behandlat mig som deras egen dotter och alltid gjort allt för att jag ska ha det bra. Inga ord kan beskriva hur mycket jag älskar dom och hur extremt lycklig jag är att jag hamnade hos dom det här året!
 
Dagen efter kändes det som att jag började ett nytt liv på nåt sätt. Fast allt känns så konstigt, har fortfarande inte fattat att jag inte kommer komma tillbaks till Wilber, att jag inte kommer träffa alla vänner och familjen där tills nästa sommar då jag ska åka tillbaks och hälsa på. Jag försöker typ inte tänka på det så mycket, men det går ändå inte att fatta. 
Men men.
 
Jag, mamma, pappa och Arvid gick på Omahas zoo på söndagen, ett väldigt stort och bra zoo som är ett av USAs bästa! Var väldigt längesen jag var på zoo, så det var kul! 
 
På kvällen åt vi en jättegod middag ute på stan.
Och sedan på måndagsmorgonen tog vi oss till flygplatsen och lämnade Nebraska.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mitt år som utbytesstudent i USA. Välkommen!

RSS 2.0