Tisdag och torsdag var det bortamatcher och ikväll (fredag) var det hemmamatch här på skolan. Matcherna här på hemmaplan är typ det bästa som finns, hela staden är där och tittar så läktarna är fulla och alltså känslan av gemenskap bara flödar!! Publiken är så stöttande för laget, skolorkestern spelar i varje paus, våra cheerleaders gör sina ramsor och hoppar runt med sina pompoms, och jag kan typ inte hålla mig från att stå och skratta hela tiden eftersom jag alltid står med mina polare i "the student section" där resten av skolan som inte är med och spelar står och hejjar. Så himla kul verkligen!! Man önskar ju att Sverige kunde vara lite mer så ibland haha!

Så ja, mestadels av min vecka har gått åt till basket kan man säga.

 

 

Förra helgen blev det inget shoppande med Brandie som vi planerat, jag mådde fortfarande inte särskilt bra och hon kunde ändå inte. Istället såg jag på en massa filmer och serier, och hann skypa med både Julia och Carro. Blev ett rätt djupt samtal med Carro, pratade om känslor och lite saker som har att göra med mitt utbytesår i allmänhet typ, och alltså shit vad du är världsbäst Carro. Hon satte liksom ord på saker som jag inte kunnat beskriva själv, och det var väldans fint. Blev alldeles känslosam och började typ gråta, och ja, det var väldigt fint bara. Världens bästa är hon.

I alla fall så blev söndagen alltså en till ligga-hemma-i-soffan-dag, vilket nog var bra eftersom jag efter det mådde i stort sett helt bra. På kvällen drog vi dock och käkade Pizza Hut till middag med Jays kusin och hans familj, och efter det åkte vi ut till Jays föräldrars gård där jag fick prata inför farmor Merredith's kyrkgrupp om skillnader mellan Sverige och USA haha. Fick sedan göra samma sak i måndags i skolan, då en av mina lärare frågade om jag kunde tänka mig att hålla en presentation om Sverige i hans geografiklass för årskurs 8. Så det var ju kul haha! 

 

Och åh, en annan fin sak som hände i skolan under veckan var en dag när jag var nere i grundskolan och var lärar-assistens för mina tredjeklassare som jag är varje dag, och jag fick en av de lite mer stökiga eleverna att fokusera och göra det han skulle göra. Han är en jättesöt liten kille, som tyvärr inte riktigt har fallenhet för det här med skolarbete, han är därför oftast stökig och hamnar i trubbel hela tiden. Men jag gjorde om en ord-övning till en lek med honom och två andra små killar, och direkt blev han jättefokuserad. Han ansträngde sig så himla mycket och var jätteduktig verkligen, han sa till och med till de andra när de inte gjorde vad de skulle och så. Och det var bara så fint att se, för han blev så glad själv av att lära sig, man såg det i hans ögon hur stolt han var över att för en gångs skull faktiskt vara bra på en uppgift. Han var verkligen superengagerad och glad, och det typ värmde mitt hjärta att se. För det är ju så det är för många stökiga elever, de ger liksom upp helt när de känner att de inte kan någonting. Och han är precis sån, han försöker knappt längre. Men jag fick honom att lära sig, och faktiskt ha kul under tiden, och det gjorde verkligen min dag att se honom så lycklig!