Hej!

 

 

Idag var en bra dag. Idag är jag glad. Vet inte riktigt varför, men jag vet inte riktigt varför jag känner som jag gör om allt här, det går ganska upp och ner i perioder. Jag är liksom fylld med massa känslor hela tiden, ibland tippar det över till den dåliga sidan och ibland till den bra sidan. Det är oftast den bra sidan, jag är mer glad än ledsen så det är ju positivt haha! Men hemma är jag oftast lugn och typ alltid på bra humör (nästan iallafall), så jag är inte van vid att hålla inne alla känslor hela tiden och att vara nere på det sättet man blir här ibland. Inte för att något är dåligt egentligen, utan bara för att allt är så himla annorlunda och att jag är så sjukt långt hemifrån. Jag tror typ fortfarande att jag ska åka hem snart efter en lång semester eller något ibland, det känns så konstigt att tänka sig att jag ska vara kvar här så lång tid. Även om det gör mig glad. 

Men t.ex. nu i slutet av förra veckan/början av den här veckan kände jag mig rätt nere och jag visste inte riktigt varför själv. Jag trivdes inte så jättebra med mitt schema, kände mig fortfarande rätt utanför eftersom gemenskapen är så stark sedan innan (även om alla är supergulliga och så), lektionerna kändes tråkiga, volleybollen gick dåligt osv, och allt kombinerat fick mig att vara ganska nere. Speciellt eftersom alla känslor blir typ 3000% förstärkta för att jag är så långt hemifrån och saknar alla där hemma. Jag har ingen riktig hemlängtan egentligen, det är inte så att jag går och tänker att jag vill hem eller något. Men jag saknar såklart alla personer där hemma som jag i vanliga fall träffar varje dag. Iallafall så var det ganska tufft, första gången jag känt att det känts jobbigt på riktigt här.

Det är ju inte så konstigt att man känner så, alla utbytesstudenter känner nog så nångång ibland. EF har sagt tusen gånger att man komer ha såna perioder också, att hela året kommer va en emotionell bergochdalbana, så jag visste att jag skulle/kommer att må så några gånger. Men det är såklart ändå svårt när det väl kommer. Det känns som att man kämpar för att ta sig igenom varje dag, och att det enda man egentligen vill göra är att gå hem och sitta inne på sitt rum och sova. Allt känns liksom hopplöst. Och ja, man kan ha såna dagar hemma i Sverige också, men det är på ett helt annat sätt. Det går inte riktigt att förklara vad skillnaden är, men det känns på ett helt annat sätt. 

 

Men nu, sedan igår, känns allt mycket bättre igen. Vet inte hur eller varför, men jag klagar inte haha. Jag bytte två ämnen i skolan så schemat känns bättre, och allt flöt liksom på bättre än det gjort på ett långt tag. Jag snackade även med Emmy och Ronja - mina fina kompisar som också är utbytesstudenter, och fick stöd från dom vilket hjälpte väldigt mycket eftersom de vet precis hur jag kände. Det var superskönt, tack älsklingar!

Så nu känner jag att jag har kommit ur den där lilla dippen jag hade. Det känns så otroligt skönt! Och nu känner jag att jag är så himla glad att jag faktiskt gör det här, att det känns så rätt även om det är tufft ibland.