<3

Idag fyller världens bästa mamma år, och därför tänkte jag dedikera ett inlägg till dig. Eftersom jag inte kan vara där hemma och sjunga för dig på morgonen eller ge dig min present (som jag förresten ska skicka - bara det att jag inte har den än, så den får bli lite försenad). 
 
För någon vecka sedan råkade jag komma in på en sida med en lång text om just mammor. Jag läste det och insåg hur sant det var. Kanske vissa saker mer än andra, men texten fick mig att tänka på hur mycket du har gjort och gör för mig. 
(Och ja pappa, du är såklart också en del av allt det här men det är inte din födelsedag, okej :)))))
 

Here are 10 things your mom never told you.

 

1. You made her cry... a lot. She cried when she found out she was pregnant. She cried as she gave birth to you. She cried when she first held you. She cried with happiness. She cried with fear. She cried with worry. She cried because she feels so deeply for you. She felt your pain and your happiness and she shared it with you, whether you realized it or not.

 

2. She wanted that last piece of pie.But when she saw you look at it with those big eyes and lick your mouth with that tiny tongue, she couldn't eat it. She knew it would make her much happier to see your little tummy be filled than hers.

 

3. It hurt. When you pulled her hair, it hurt; when you grabbed her with those sharp fingernails that were impossible to cut, it hurt; when you bit her while drinking milk, that hurt, too. You bruised her ribs when you kicked her from her belly; you stretched her stomach out for nine months; you made her body contract in agonizing pain as you entered this world.

 

4. She was always afraid. From the moment you were conceived, she did all in her power to protect you. She became your mama bear. She was that lady who wanted to say no when the little girl next door asked to hold you, and who cringed when she did, because in her mind no one could keep you as safe as she herself could. Her heart skipped two beats with your first steps. She stayed up late to make sure you got home safe, and woke up early to see you off to school. With every stubbed toe and little stumble, she was close by; she was ready to snatch you up with every bad dream or late night fever. She was there to make sure you were OK.

 

5. She knows she's not perfect. She is her own worst critic. She knows all her flaws and sometimes hates herself for them. She is hardest on herself when it comes to you, though. She wanted to be the perfect mom, to do nothing wrong -- but because she is human, she made mistakes. She is probably still trying to forgive herself for them. She wishes with her whole heart that she could go back in time and do things differently, but she can't, so be kind to her, and know she did the best she knew how to do.

 

6. She watched you as you slept.There were nights when she was up 'til 3:00 a.m. praying that you would finally fall asleep. She could hardly keep her eyes open as she sang to you, and she would beg you to "please, please fall asleep." Then, when you finally fell asleep, she would lay you down and all her tiredness would disappear for a short second as she sat by your bedside looking down at your perfect cherub face, experiencing more love than she knew was possible, despite her worn-out arms and aching eyes.

 

7. She carried you a lot longer than nine months. You needed her to. So she did. She would learn to hold you while she cleaned; she would learn to hold you while she ate; she would even hold you while she slept, because it was the only way she could sometimes. Her arms would get tired, her back would hurt, but she held you still because you wanted to be close to her. She snuggled you, loved you, kissed you and played with you. You felt safe in her arms; you were happy in her arms; you knew you were loved in her arms, so she held you, as often and as long as you needed.

 

8. It broke her heart every time you cried. There was no sound as sad as your cries, or sight as horrible as the tears streaming down your perfect face. She did all in her power to stop you from crying, and when she couldn't stop your tears, her heart would shatter into a million little pieces.

 

9. She put you first. She went without food, without showers and without sleep. She always put your needs before her own. She would spend all day meeting your needs, and by the end of the day, she would have no energy left for herself. But the next day, she would wake up and do it all over again, because you meant that much to her.

 

10. She would do it all again. Being a mom is one of the hardest jobs anyone can do, and it will take you to your very limits sometimes. You cry, you hurt, you try, you fail, you work and you learn. But, you also experience more joy that you thought was possible and feel more love than your heart can contain. Despite all the pain, grief, late nights and early mornings you put your mom through, she would do it all again for you because you are worth it to her. So, next time you see her, tell your mom thank you; let her know that you love her. She can never hear it too many times.

 

 

Mamma. Hur många gånger har jag inte sagt det ordet? Mamma. Varje gång jag behövt hjälp med något, varje gång jag velat visa något, varje gång jag velat fråga om något, varje gång jag velat dela mina tankar och känslor om allt och alla, ända sedan jag började prata fram tills nu.

 

Jag älskar dig så otroligt mycket. Och det vet du redan. Men att befinna sig så långt ifrån dig under en så lång tid har fått mig att inse hur stor del av mitt liv du är. Såklart, du är ju min moder! Den personen som är din superhjälte när du är liten; den som du hoppar upp i famnen på när du är glad, den som du klänger fast dig i när du är rädd, den som säger hur bra allt du gör är även när du egentligen suger, den som stryker dig över håret och tröstar dig när du är ledsen, den som hittar de perfekta kläderna för dina utklädnader till barnkalas eller gymnastikuppträdanden, den som skjutsar upp dig för hela backen från tunnelbanan på cykeln när du hejjar på från cykelstolen. Och mamma, du är fortfarande min superhjälte! För allt det här stämmer in fortfarande idag! När jag är glad springer jag fortfarande och kramar dig, när jag är rädd kommer jag fortfarande till dig. Hur många gånger har du inte sagt att jag spelade bra på en fotbollsmatch när jag enligt mig aldrig spelat så dåligt i hela mitt liv? Hur många gånger har du inte suttit med mig och strykt mig över håret när jag är ledsen för mina tonårsproblem? Hur många gånger har du inte letat sent in på natten och hittat utklädnader till nattfotbollen på skolan eller andra event? Även om det numera är jag som skjutsar dig på cykeln, så är allt det andra på samma sätt som för 10 år sedan. Du är min superhjälte. 

 

Att träffa folk från andra familjer har fått mig att se vilken extremt bra uppväxt du och pappa gav mig. Jag är så otroligt glad och tacksam för allt ni har lärt mig, och för att ni har hjälpt mig att utvecklats till den jag är idag. 

 

Mina kompisar pratar alltid om hur gullig och glad och bra du är, och även om jag kanske inte hade sagt det om du frågade mig för 3 år sedan (för att jag var en jobbig liten 14-åring), så vet jag att det är sant. Jag är så stolt över dig! Jag beundrar dig så mycket mamma, även om jag retas för din "dåliga" engelska eller för att du aldrig följer med mig och gymmar. Men sanningen är att när jag blir stor vill jag vara som du. 

 

Du är så himla bra på alla sätt, och jag saknar dig mer än du anar. Att vara ifrån dig på det här sättet känns så knasigt och jobbigt på många sätt, och jag har förstått hur stor din inverkan på mitt liv faktiskt är. Det är verkligen så. För bandet jag har med dig är så självklart, så rent. Du är min mamma, min bästa vän och idol. Du gör så galet mycket för mig, utan att jag - och ibland inte ens du själv - inser det, för det är så det alltid har varit. Och jag är så glad, så extremt glad, för att du är den jag kallar mamma. Jag älskar dig jäääääääättemycket! 

mamma
2014-12-07 @ 13:12:20

Älskade älskade Anna, hur ska jag nu kunna sjunga adventskonsert.. tårarna rinner och jag längtar så det gör ont.. men jag är samtidigt så himla lycklig så det kanske kan gå ändå.. Varmaste kramen och största <3 (fast jag vet inte hur man gör det här!)
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Mitt år som utbytesstudent i USA. Välkommen!

RSS 2.0